Författare: Britta

 

Hade ingen aning om att en räv har såna här skarpa hörntänder.

 

 

 

… att hålla skymning…20odag Knut, den 13 januari 2018

Nu ramlar vi in i veckan som slutar med 20onde dag Knut och då ska julen raskas ut.

I OSKE och skogsbybarnen hittar du alldeles i början av boken ett kapitel om detta. Här ett smakprov…

Vi har firat en härligt grön Jul och ett fint snöigt Nyår med familjen, och då räknar jag in i familjen ett bredare antal med släkt än bara min och makens familj, vår kärnfamilj. Den större familjen.
Hemlagad mat står på bordet; och med tacksam glädje bjuder jag till bords.

 

När jag inte skriver bibehåller jag mina anmödrars kunskap om matlagning, bakning och att ta hand om i hushållet. ”Att ta han om” innebär mycket inom olika områden… både ute och inne.

Idag har jag bakat fyra limpor i vår bakugn/stenugn här inne/nere i vårt `hobbyrum´. Och det är inte genomfört i en handvändning.

Bosse/maken/bonnen/gubben börjar morgonen med att elda. Jag har skållat mjölet i går kväll och degbunken har stått täckt med en filt under natten.

 

När frukosten i morse var avklarad satte jag till brödkryddor, jäst och honung. Och rörde i mer mjöl.

Låt jäsa och rör i mer mjöl.

Under tiden brinner veden ner i ugnen.

Askan sopas ur ugnen med hjälp av ett tallris.

Sjuss in i ugnen.

Det doftar i hela huset.

”Hur gör du när du skriver”?
Frågan har kommit många gånger…

Sakteliga kan jag nog börja svara, det är en svår fråga, har jag alltid tyckt!!!
Under den fyråriga Kreativt skrivande-kursen jag tog på Universitetet i Växjö för snart m å n g a år sedan, fick vi ju med oss en hel del tips.

Egentligen har inget stämt för mig… och då kan jag fundera; finns det verkligen ett ”skrivar-recept”?

Och har så äntligen kommit fram till: att… det gör det förmodligen inte.

Jag har inget litet block bredvid min säng för att skriva ner sånt jag kommer på innan jag somnar.

Nej, mitt huvud fungerar inte så.

De meningarna skulle låsa mig, känner jag. Jag bär istället olika möjligheter i huvudet, under en längre tid. Och då skriver jag inget, egentligen. T ä n k e r skriva, men det är annat som går före…

När jag sen börjar tappla på tangentbordet, då händer det det… sida för sida rinner iväg av det som funnits i huvudet… och så s e r jag nya möjligheter i det som jag skriver… DET Ä R SÅ R O L I G T och spännande!